Motion till Kyrkomötet 2000:76 av Britta Olinder m.fl. om vidareutveckling av islamprojektet

Kyrkomötet KMot 2000:76

Det av kyrkomötet initierade islamprojektet har utfört ett viktigt och banbrytande arbete med enkätundersökning, kursverksamhet, internationella kontakter, start av nätverk och omfattande materialproduktion. Till detta har kommit praktisk rådgivning av olika slag, inte minst i konvertitfrågor. Av utvärderingen framgår att det är nödvändigt att detta arbete får en fortsättning. Att inte följa upp det, vore direkt kontraproduktivt.

Från stift och församlingar efterfrågas stöd och kompetens, som man inte har möjlighet att få fram lokalt och regionalt. Nätverksuppbyggandet borde tas upp igen och utvecklas. Ökad kunskap behövs i pastorala, teologiska och sociala frågor såsom dopundervisning av konvertiter, barnens religiösa fostran i allt fler interreligiösa äktenskap, begravning av muslimska trosbekännare, Abrahams barns syn på Gud, på människor och mänskliga rättigheter, samhällssyn och etik.

Hur hanterar man i dessa sammanhang församlingens grundläggande uppgifter i mission och diakoni?

En vidareutveckling av islamprojektet skulle innebära en breddning av relationerna också till andra religiösa minoriteter, såsom de ortodoxa och orientaliska kristna. Svenska kyrkan som majoritetskyrka har både en unik möjlighet och ett ansvar att fungera som brobyggare, att i vissa sammanhang för muslimernas talan och underlätta deras delaktighet t.ex. i kommunernas katastrofberedskap, som bl.a. brandkatastrofen i Göteborg visade behovet av. Svenska kyrkan har ett ansvar för samhällsklimatet och hur det påverkas. Religionsdialogen är ett fredsbevarande arbete.

Mål och rambudgeten för Svenska kyrkans nationella nivå synes inte omfatta något arbete av det slag som här efterfrågas. Sedan sekretariatet för teologi och ekumenik lades ner, saknas dessutom på riksplanet ett organ som ansvarar för dialogfrågor. Dessa borde liksom övriga islamfrågor ligga centralt i kyrkans riksorganisation, förslagsvis hos kyrkosekreteraren. För islamfrågorna skulle en särskild handläggare betyda mycket som resurs för stift och församlingar.

Mot bakgrund av ovanstående yrkar vi

att ekonomiska och personella resurser avsätts för en vidareutveckling av islamprojektet.

Göteborg och Västerås den 2 maj 2000

Britta Olinder Lars Eckerdal

Claes-Bertil Ytterberg